fredag 17 juli 2009

Glad i hågen, fram med sågen..

ROBIN: Igår hände det saker, först när jag vaknade hade jag fruktansvärt ont i händerna, det börjar fresta på nu att jobba hela tiden. Under den tid vi varit här har jag inte sett solen mer än de få tillfällen då vi har varit till tippen och kastat saker.
Börjar bli blek nu.
Igår bestämde jag mig. Ännu en vägg skulle bort och det var dags. Ville öppna upp köket lite till och eftersom vi har ett enormt vardagsrum som anlöper mot kök/övre hall kände jag att den där, den ska bort!
Alla grabbar som funderar på att riva en vägg, ta det easy, det är jäkligt jobbigt. Idén i sig är ju inte svår att komma på, dum som man är tror man ju att det är lika enkelt i verkligheten. Jag har ju redan rivit en ordentlig vägg här i huset och det tog ju tid. Mycket med el och annat som också måste flyttas, aktas, smutsas ner och ska pillas med. det tar ju längre tid än vad man tror. Nu när denna vägg skulle bort var det lite lättare, dels visste jag att den inte var bärande och sedan visste jag (förhoppningsvis) att den inte innehöll någon elstam.
Glad i hågen fram med sågen....
Väggarna i chateaut är ju då betong, dock inte betong som många bara tror är den hårda gråa betongen, det finns fler, denna vägg är av typen lättbetong. Med andra ord ungefär som en murad vägg av tjocka stenar. Dessa går att såga med en vanlig fogsvans, plus är ju att man slipper ljudet från en bilmaskin. (ni vet det där som en granne kan få för sig att väsnas med efter att man själv tagit en ordentlig bläcka på stan kvällen innan.)
Nästa plus är ju att man kan mäta var man ska såga, följa linjen och voila så är det faktiskt ett hål där man vill ha det, med raka kanter. FANTASTISKT....
Negativt är ju dock att man behöver någon form av stålmannenmuskler, alternativt vara framodlad i något rysk lab, där de har renoveringsplaner eller superhumans i tankarna.
Jag kan väl kanske inte påstå att jag är någon superhero, men jag är inte världens minsta kille heller. dessutom är jag ju envis som en stock..
Ner kom den efter mycket envist gnuggande och en såg åt pipan.
Och allt det kostade mig var en såg och lite svett...
När jag sedan utslagen och halvt avliden låg där på golvet, såg jag ut i köket och här har ni vyn från golvet om ni någon gång bestämmer er för att slå däck här hemma och vill känna igen er när ni vaknar.
DET BÖRJAR BLI BRA NU....

Gjorde ett litet fotomontage i morse, jag vet att det inte är någon toppkvalite på resultatet men ni kanske får en överblick av hur det har blivit på 10 dagars jobb.. Är väldigt imponerad av Maria. Hon är en av de bästa tjejer jag vet. Jag har den förmågan att kombinationen, lågt blodsocker och värme ute = Suraste J***a gringubben i världen, och då kan det verkligen vara bra att ha en pelare att luta sig mot. Love you gumman.



kramar..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar